Då var det dags att skriva några rader om nachonaldagen. Denna dag då folk aldrig är mer villiga att städa, tvätta eller ta sig an andra sysslor som ligger sist på listan.

Själv är jag lite likadan. Jag vill inte fira men när min vän Mahad visade sig vara moderator för en liten festival i Rinkeby så kändes det som ett bra sätt att markera nationaldagen. Festivalen anordnades av Shanta basket och ABF och kanske fanns det ett litet extra intresse från politikerhåll att delta just i år. Både Erik Ullenhag och Hillevi Engström var där och talade och blev dessutom ganska hårt manglade av Mahad som ställde frågor om arbetslinjen och vad de tänkt göra för orten i den frågan. Kanske kändes de båda talarna lite trötta. Kanske bli man trött på sin egen röst som pratar om vikten av att arbeta och se arbetslöshetssiffrorna skena.

Bästa med hela dagen var ändå Ayesha som fick torget att sjunga i kör “vi ska riva hela reva”.

image

Jag vet att det kan verkar oerhört pretantiöst att åka från Södermalm till Rinkeby på nationaldagen. Det är en risk man får ta. Jag tycker det handlar om att se, uppleva och manifestera att vi måste hålla kvar vid våra höga ideal om jämställdhet och omfördelning. När jag sjöng med i “vi ska riva hela reva” så kände jag att det var det bästa jag kunde göras en dag som denna. Jag skulle ha gjort det vilken dag på året som helst men just idag kändes det lite bättre. Jag lämnade tvätthögen otvättad och lägenheten ostädad och skränade istället “vi ska riva hela reva… Vi ska riva hela revaaaa!”

Grattis på nachonaldagen