Jourhavande sociolog

en sociologisk självhjälpsblogg

07/05/2013

Schlingmann’s berättelse

“Makten är hos den som är bäst på att berätta”.  Schlingmann är nog på elitnivå när det gäller just detta med att berätta.

Samtalet på SNS Vision handlade mycket om vad det var i samhället som drev honom att bli moderat. Schlingmann berättade att han krossat tv-apparater på torget för att manifestera mot det statliga tv monopolet. Hans kamp för att kunna välja ledde honom hela vägen till partisekreterarposten och Schlingmann som fått all cred för Moderaternas förnyade image. Nu har han startat egen kommunikationsbyrå.

Jag gillade Schlingmann. Lite oväntat men så var det. Han är bra på att berätta och att göra. Det var bara två saker som jag inte riktigt höll ihop och där det s(ch)lingrades lite.

Den första handlade om hur han avfärdade sitt eget ansvar i skapandet av en blockpolitik där väljare förväntar sig en flerpartilösning minst ett år innan valet. Schlingmann, trots sin tro på individen, hävdade med bestämdhet att han inte haft något som helst ansvar i detta. Men visst är det så att man inte kan få cred för något man inte tar ansvar för?

Den andra handlade om hur mycket man kan förändra en politik utan att den blir just populistisk. Om vi alltid fokuserar på vad vi kommunicerar till väljare genom att skriva nya verklighetsberättelser som han kallar dem. Vi har redan många sådana berättelser men trots det så väljer vi ju politiker för att vi tror att de är bättre än oss själva på att ta beslut som vi inte har kunskap att ta själva. Vi ger dem ett förtroende och ett ansvar inte bara att berätta berättelser utan också att göra sitt jobba och ta beslut i frågor som gemene man inte hinner sätta sig in i. Politiker kan inte bara kommunicera de måste ta beslut också. Dessa beslut leder till ett visst ansvar som man inte kan komma undan oavsett.

 

 

30/04/2013

Om att ha bröder

Åter på tåget. Inte det blå i detta fall utan det silverfärgade och snabba utan träpanel och gratis internet.

Jag har varit och hälsat på min bror i Göteborg. Jag har också läst ut Kristian Lundbergs ” Och allt ska vara kärlek” och det kanske är hans vackra och mörka prosa som gör mig aningen Götesorgsen när jag återvänder norrut. Kristian Lundberg beskriver en ganska trasig barndom men ändå finns det kärlek till det trasiga. Min barndom var nog vad man skulle kalla en trygg och kärleksfull och högst privilegierad. När jag ringer mina bröder behöver aldrig som Jonas Hassen Khemiri i “Jag ringer mina bröder” säga:

”Nu är det dags. Kliv upp ur era sängar. Raka era kinder. Sätt på er hela och rena kläder. observera: kläderna skall vara precis lagom anonyma. Dom får absolut inte vara så anonyma att dom sticker ut i sin anonymiskhet. Lämna palestinasjalen hemma. Bär inte på någon misstänkt väska.” (s.53)

Det är ett privilegium jag har. Jag ringer och pratar om hur livet ter sig. Vi är nära vad än det betyder. Ibland så nära att det gör ont men allt som oftast så är allt just kärlek.

Att ha bröder (gäller säkert för systerskap också) är att få perspektiv på sig själv i sin kontext. Det är också för mig ett sorts human kapital som jag har med mig och förädlar var gång vi träffas.  Det är något fantastiskt med att kunna prata om gemensamma upplevelser samtidigt som man upplevt dem olika. Det är att alltid ha en minsta gemensam nämnare och historiskt förankrade referenser som gör att man hittar tillbaka till kärnan och kan borsta bort allt det där dammet som lagt sig över linsen så att man inte ser klart. Under dagarna med min bror pratade vi mycket om relationer. Vårt relation. Relationen mellan oss syskon. Den mellan var och en av våra syskon. Om att det kommer nya personer in i vår familj och hur detta förändrar relationerna. Jag är löjligt uppfylld av våra samtal och över att vi har den relation vi har. Jag känner mig så enormt privilegierad.

När jag skrollade igenom dagen twitter flöde hittade jag den här som jag retweetade:

Barn är en fortsättning på föräldrarna och helt ärligt så brukar uppföljaren alltid suga mer än originalet.

Shahin Dehghani

Jag tänkte att jag så är det nog och det gäller nog även bröder. Om man bara bara klarar att bli något av en ok uppföljare så får man vara nöjd.

Tack M för en fantastisk helg och glad valborg alla firare.

 

 

27/04/2013

Om motivation och mening

Sittande på Blå tåget mot Göteborg och min bror passar jag på att skriva ner några tankar om motivation och eller mening. Häromdagen hade jag ett möte med min sociologkompis Roland Paulsen eftersom vi planerar att spela in ett podcastavsnitt om arbete och identitet. Vi pratade mycket om meningsskapande i arbetet.

Några dagar senare var jag på ett seminarium med forskaren Mats Alvesson som skrivit mycket om organisationer och arbete och bland annat skrivit boken Tomhetens triumf. Han uppmanade oss samhällsforskare till att försöka söka de underliggande antagandena och utmana dessa. Han tog upp exemplet motivation som blivit allt vanligare inom organisationsteori och personalvetenskap. Motiverade människor arbetar bättre och därför måste vi motivera människor. Chefer bör alltså motivera sina anställda kan ses som ett underliggande antagande och om man vänder på steken så kan man undra varför måste det det?

Tillbaka till mötet med Roland och talet om mening. Det Roland gör i sin avhandling är väl egentligen att utmana antagandet att vi måste motiveras och tittar istället på vad människor gör för att skapa mening i sitt arbete. Ofta är det kanske inte avsaknad av motivation som gör att vi surfar, skriver på en blogg eller gör andra saker för att maska från det vi egentligen är betalda för att göra utan att vi försöker skapa mening där mening saknas. En googling på Get motivated ger en massa träffar på självhjälps sidor där fokuset ligger på vad du ska göra för att bli motiverad. Ännu en gång denna individcentrering på att man kan lära sig bli motiverad. Men om mening inte finns så finns den inte. Är det inte bara så enkelt? I bästa fall kanske man kan hitta mening i det man gör ifall man inte är privilegierad att byta jobb men motivation kan väl inte ersätta mening tänker jag.

Om man istället fokuserar på vad det är som gör att vi måste motiveras och vad det är som gör att motiversingsbegreppet på senare år blivit så populärt så kanske vi kan komma fram till att det i många arbeten saknas meningsfullhet. Kanske är det därför som man byter jobb. I ett reportage i DN häromdagen med titeln “Den nya arbetslinjen” får man följa tre personer som bytt från så kallade kreativa jobb i media och kulturbranschen till jobb som grävmaskinist, begravningsentreprenör och bagare.

I reportaget säger Pia Kristoffersson som bytt från konstkurator till begravningsrådgivare: ”Jag vill känna att jag gör något slags nytta”

Här verkar det ju som att det är avsaknad av mening som gjorde att de bytte och i så fall kan väl ingen motivation i världen ändra denna avsaknad. Men alla har kanske inte samma möjligheter att byta. Det är kanske endast de privilegierade som har ynnesten att ta några månader och fundera på meningen med livet och komma fram till att det handlar om att göra något meningsfullt. Nä, motivation kan inte ersätta mening men vissa har lättare än andra att se meningen med saker och vissa människor är privilegierade nog att kunna byta. Så tror jag att det ligger till.

25/04/2013

Wisti om strukturer

“Ett samhälle består av strukturer. Det är liksom det som är ett samhälle. De flesta av dessa strukturer handlar om makt”.

(WISTI 4 april, 2013 )

23/04/2013

Om varför Jimmie inte vill prata om klass

Arena tar idag upp om varför Jimmie inte prata om klass. Kanske är det inte så svårt att förstå eftersom då faller ju idén om att det finns något essentiellt annorlunda hos personer som inte är födda i Sverige vilket partiet ju driver är själva problemet. Frågan om klass har ju under senare tid blivit mer och mer aktuellt i debatten. P1 konflikts avsnitt “Klassresan som ställdes in” var ett sådant exempel. Klass som begrepp verkar åter vara uppe på agendan. Det som klass gör är ju faktiskt att se till vilka strukturer inom ett samhälle som leder til utslagning oberoende av andra kategorier. Men varför är det då så svårt att prata om klass?

Är klassbegreppet – som de konservativa hävdar – omodernt? Eller är det som liberalerna hävdar mer rationellt att tala om individer som liksom atomer rör sig självständigt i samhället utan att vara förbundna till varandra i maktrelationer?

Det frågar sig Malena Rydell och Mikael Feldbaum i Arenas ledare.

Själv tänker jag så här. Fördelen med att prata om klass är att det ger en möjlighet att sparka uppåt istället för nedåt. Det lägger tonvikten på att vi behöver politiker som kan leda landet så att alla har samma möjligheter. Det ger dem mindre möjlighet att skylla ifrån sig utan uppmanar till att “make it work” för att dra en långsökt Project Runway parallell. Att se att människor som invandrat i ett klassperspektiv gör att vi ser att det är en fråga om resurser och position och inte en fråga om ursprung. De två första är föränderliga medan den senare är det ej. De två första är situationsbetingade medan den sista är essentiell. Men förändring måste komma uppifrån.

Men först måste vi enas om vilket samhälle vi vill leva i. Är det ett samhälle där alla ska ha en rätt till ett drägligt liv eller ska vi säga att det är upp till individen att avgöra detta. Jag tror det som avgör om klassbegreppet får vara med eller inte. Därför är också Jimmie rädd för att använda det för då blir det klart att han inte går med på det förstnämnda.
Således: Klass leder samtalet till att handla om strukturer som möjliggör utanförskap inte vilka individer som just idag befinner sig där.

22/04/2013

Om Blogg100 och om förhastningen

Så idag kom mailet från Fredrik Wass om att snart är blogg100-utmaningen över. Det kommer att bli tomt. Blogg100 gav mig en anledning att skiva ännu ett inlägg eftersom bloggen startades på grund av denna utmaning. Det har varit svårt att skriva varje dag. Jag inser kanske att andemeningen i min blogg på något sätt tagits över av en viss stress att producera. Denna stress går ju stick i stäv med Jourhavande Sociologandan som jag försöker förmedla i denna blogg samtidigt så är denna utmaning ett sätt att genomföra något på lång sikt. Det är svårt att i dagens snabba mediaklimat ge sig tid att skriva något lite längre, något med genomtänkt och analytiskt. Det har ju visat sig problematiskt nu senast i och med Bostonbombningen och detta debatterades även i kvällens aktuellt.

Det var kanske detta uppropet egentligen handlade om . Det var ett upprop framförallt för kvalitet men inte nödvändigtvis mot kvantitet. Det är kanske denna balansen som är den svåra i det mesta vi gör. Att skriva leder till att man blir bättre skribent. Så tror jag att det är. Allt går att läsa sig. Det är bara att nöta.

Jag ser fram emot Blogg100- målgången den 13 maj och inser att jag lärt mig mycket. Att skriva är för mig att tänka. Min handledare sa senaste i fredags att jag analyserar medan jag skriver och jag tror hon har rätt. Jag har svårt att analysera utan att skriva. Kanske är det därför som min och Anders podcastsatsning Identitet har tagit så mycket tankeverksamhet på bekostnad av bloggen. Jag har svårt att snabba analysera. Det kanske är en bieffekt av akademin eller så är det inte en bieffekt utan ett tyst kamp mot ett allt snabbare medieklimat.

Tack Blogg100

11/04/2013

Om att ha elle vara främmande

Idag har jag funderat på ett uttryck som på ett sätt används allt vanligare men som helt försvunnit i ett annat sammanhang. Det är ordet ‘främmande’. Idag pratar man ofta om rädslan för det främmande som förklaring på rasism och andra avarter av vårt moderna samhälle. När man tänkte på det så är detta samma ord som att ha ‘främmande’ som jag var van att höra i min uppväxt men i ett helt annats sammanhang där det istället handlade om att mamma och pappa skulle ha fest.

-Vi ska ha främmande ikväll, sa det och log!

Då visste man att det skulle bli en lite roligare och lite lyxigare tillställning och kanske dukades det till och med i vardagsrummet men silverbesticken. Efter att ha funderat på hur ett ord kan komma att användas i så två helt skilda kontexter och till och med dess egen motsats så skulle jag iväg och spela in ännu ett avsnitt i min och Anders podcast Identitet. Denna gång skulle vi prata om surfingidentiteten med författaren Jonas Terning som är aktuell med det som kommit att kallas Sveriges första surfroman Lineup som finns i butik den 30 april.Här är boken som ges ut av Bonniers:

Under inspelningen av podcasten så kom vi att prata om vad som händer med ett fenomen, i det här fallet surf,  när det går från att vara några få eldsjälar som håller på med det till att det blir ‘mainstream’. Jonas pratade till exempel om att det är kutym inom surf att inte berätta för vem som helst vart man surfar och har man en surfskola så undviker man vågorna där de som kan surfa är men respekt för de som kan. Detta fenomen återfinns inte i kontexter där surf inte blivit lika mainstream. Till exempel i fallet Sverige. Enligt Jonas blir man bara glad om man har någon som lyckats hitta samma våg som en själv eftersom det är så få som orkar ävlas med surf på dessa breddgrader.

Så här jag återigen sitter på min kammare så ser jag en koppling mellan dessa dagens två funderingar nämligen varför främmande har så två skilda betydelser och surf. Så här låter den spaningen:

Att ‘ha främmande’ är något festligt för att man styr över själv och det är något unikt. Att ha främmande är som att ha en vän på vågen ute i den iskalla Bottenviken. Att något är främmande bygger på samma logik men istället har man tappat kontrollen. Istället för en lugn trevlig kväll så blev det en röjarskiva och istället för en ordentligt ordnad lineup med några få utvalda så ska nu alla vara med och försöka ta samma våg.

Främmande: ordet som är dess egen motsats, ordet där den som är inne antingen har främmande eller definierar vad som är främmande. Det handlar som samma makt. Makten att tillskriva andra och bestämma hur många och vilka dessa främmande ska vara. Om man tappar kontrollen blir ens främmande plötsligt istället skrämmande och främmande.

Så har vi gått full cirkel.

Håll utkik efter avsnitt 3 i podcasten Identitet om ni vill veta mer om surfidentiteten, Sverige första surfroman och andra mer eller mindre lösrykta associationer kring ämnet.

10/04/2013

Om Empty Labour

 

Tillbaka från Roland Paulsens opponering där han försvarade sin avhandling Empty Work har jag fullt med reflektioner om såväl form som innehåll i en välskriven avhandling men och om akademins from och innehåll. Opponent var Mats Alvesson som skrivit om bl a. funktionell dumhet som jag skrivit om innan. Disputation var egentligen ett samtal om arbete

Rolands studie handlar om den tid vi spenderar på jobbet utan att jobba. Han kallar detta Empty Work och det kan handla om att skriva på sin blogg (vilket undertecknad gör i detta nu), köpa teaterbiljetter eller twittra. Definitionen av arbete diskuterades under oponeringen där viss kritik riktades mot att avhandlingen egentligen använder samma definition av arbete som den är ute efter att problematisera. En annan aspekt som kom upp var om detta är generaliserabart till alla typer av arbeten. Kan det vara så att det är lättare att ägna sig åt ‘maskning’ i vissa brancher än andra? Svaret på det var ja men fokus i studien var att visa på hur människor gör detta oberoende av kontexten.

Detta får en ju att tänka på vad man själv gör större delen av sin ‘arbetstid’ och jag tror att jag har en annan definition av vad arbete är. Mina arbetsuppgifter som doktorand är att läsa kurser, undervisa 20% och skriva en avhandling på avsatt tid. De första två delarna av dessa uppgifter är mätbara och därför också inte lika lätta att ‘maska’ för att använda Rolands terminologi men den sista punkten är svårare att mäta. Vissa delar av avhandlingen så som datainsamling och antal skrivna sidor är såklar mätbara aspekter men mycket handlar om att formulera sina tankar inom ett visst konceptuellt ramverk. Jag skulle vilja hävda att man idag behöver mer tid för Empty Work. I allafall som blivande Sociolog. Att skriva en blogg om en disputation är en del av mitt jobb eller det är i allafall något som jag ser som ett jobb. Inte bara för att jag vill att fler människor ska ta del av foskning men också rent egoistiskt för att jag tror att vi som samhällsvetare inte kan stå utanför det sociala. Vi måste vara en del av den om vi vill kunna ha en arena att agera på längre fram. Jag jobbar när och där jag kan jobba men det är viktigt att framhålla att detta är ett privilegium som inte alla har. Att blogga på arbetstid är för mig att jobba men och jag har alltid tänkt att det är för att jag är priviligerad. Roland har dock sett att denna ‘arbetsflykt’ sker i mångt fler brancher än vi kanske trott och det är en viktig observation.

Att jag skriver ett inlägg med utgångspunkt från opponeringen säger också något om hur bra och inspirerande den var.

Därmed vill jag tack akademin för denna dag full av Empty Work.

 

09/04/2013

En förebild

Tips!

Agneta Hugemark, Sociolog  och Välfärdsforskare pratar om sin bok och om kamper i handikappsrörelsen.

http://urplay.se/Produkter/174888-En-bok-en-forfattare-Kamper-i-handikapprorelsen

 

05/04/2013

Om avsnitt 2 av Identitetpodden

Äntligen har vi fått ut det andra avsnittet i Podcasten Identitet där Jag och Anders Örtegren pratar med bildjournalisten Linda Thompson om dualitet, privilegier, normer kring föräldrarskap indvandrarskap och White-mans-guilt och annat.

Första avsnittet bloggade jag om tidigare i Om att göra en podcast. Ni hittar oss lättast via iTunes genom att söka på Identitet.

Lyssna och njut!

Och så några tankar kring det här med att spela in en Podcast. Jag tror det handlar om balansen mellan förberedelser och intuition vilket är en mycket svår balansgång.

Man måste våga vara spontan men man vill samtidigt att det ska bli så bra som det bara kan. Det är en fantastiskt process som påminner mycket om livet självt. Att våga agera kräver en säker grund att stå på och att våga släppa ett podcastavsnitt som kommer finnas i bruset för all framtid är lite läskigt men om man tror på att den berättelsen är värd att berättas och man är i den privilegierad positionen att kunna ordna det så tycker jag att man ska våga. Så det är det vi gör. Hoppas ni gillar det!

Newer Posts
Older Posts