Dagen började med en fantastik disputation som handlade om epistemisk ojämlikehet i interaktioner då min kollega Clara Iversén försvarade sin avhandling “Making Questions and Answers Work” i Universitetshuset.

Resten av dagen har jag funderat mycket på detta med vad det är som gör att frågor och svar fungerar och framförallt när de inte gör det.

John Heritage (2012) menar att jämlikhet i epistemisk tillgång kan vara begränsad till specifika delade erfarenheter av personer, objekt och händelser. Trots det kan delad erfarenhet inte garantera denna jämlikhet. Han använder följande exempel när ojämlikhet uppstår trots delad erfarenhet:

My doctor and I may both look at an X-ray of my foot, but mere observation will not provide me with the epistemic resources to concur with, or contest, her diagnostic conclusion.

I detta exempel så är ojämlikheten på något sätt beständig på grund av den institutionella kontexen. Jag skulle dock vilja säga att denna ojämlikhet uppstår oftare än så. Senare under dagen hade jag stämt möte med en bekant som jag delat vissa erfarenheter med. Mötet handlade om vår relation. Hen var besviken på att jag inte hade hört av mig och att jag inte hade samma sätt att se vår relation som hen hade. Jag kunde ju inte ‘utmana’ denna upplevda epistemiska ojämlikhet samtidigt som jag själv upplevde vår relation på ett annat sätt. Därför var det som att trots att vi delat erfarenheten av vår relation så hade vi helt olika syn på relationen. Är den då delad kan man undra? Som en röntgenplåt kan en annan människas tolkning av en situation vara obegriplig trots att man är de enda två som varit där. Ojämlikhet i epistemisk tillgång verkar ofta som beständigt i nära relationer. Man kan sällan veta hur den andre erfar en själv eller den erfarenhet man delar. Detta verkar gälla vänskaps- som kärleksrelationer. Det finns alltid strukturer eller ideologier som styr hur vi tolkar erfarenheter och det är kanske bara när dessa tolkningar sammanfaller som man kan få frågor och svar att fungera i institutionella samtal som i samtal mellan oss vanliga dödliga. Fråga blir därför: Är den epistemiska tillgången någonsin jämlik? Och i så fall är det just då som interaktion leder till förståelse?

20130918-000826.jpg