Jag sitter här vid mitt skrivbord och blickar ut över Hammarbybacken i fjärran. Det är tyst förutom stadsförvaltningens lövblåsande. Jag har nu hållit på med mitt doktorand projekt i sant 5 år. Tyvärr syns det inte i denna blogg så ofta och det har att göra med en ängslan över att hur mycket man ska dela med sig. Så idag läste jag en annan klok akademikers bloggpost på Next Scientist och tänkte att att det är ju inte så dumt det här med att skriva vad man håller på med. Ben undrar i inlägget Science Blog and Scientist – Oil and Water? om forskningsbloggande och forskning är som olja och vatten.

Jag tror att svaret på frågan är: Ja. Följdfrågan blir såklart: But why?

Det finns några föreställningar om bloggande inom akademin som kan ge svar på detta:

  1. Bloggande tar tid från annat skrivande
  2. Bloggande är journalistik
  3. Bloggande gör inget för forskningen

Jag börjar med den första föreställningen (och återkommer nog till de andra senare så att det inte tar så mycket tid från mitt ‘riktiga’ skrivande).

Det ligger ju något i denna föreställning men jag har också märkt att när jag skriver en blogg text så lyckas jag ofta förklara något enklare än när jag skriver text till kapitlena i min avhandling. Detta har kanske en viss förklaring i det faktum att jag skriver en monografi på engelska men  jag tror det finns några fler komponenter.  Att skriva en akademisk text är att skriva en viss kultur. Det handlar om att ‘hinta’ med hjälp av vissa begrepp till den tradition du valt att doktorera inom (detta gäller i alla fall samhällsvetenskaplig forskning) . Inom varje tradition finns också en massa under traditioner som man också måste hålla koll på. Detta gör att när man skriver och speciellt ju längre man kommer i sitt skrivande ju mer insikt får och ju ängsligare blir man. Denna ängslighet tacklas ofta genom att man så abstrakt man bara kan (och ofta då så nära den man ser upp till) så att läsaren inte kan läsa mellan raderna. Att skriva dunkelt är ett sätt att inte visa sig själv och sin ‘small little study’ som jag än gång har kallat ett delprojekt i en presentation. Man vill liksom inte synas utan gömmer sig istället bakom tjusiga eller luddiga formuleringar.  Det implicita behöver man ofta inte försvara. Att blogga menar jag hjälper till att få igång fingrarna speciallt för mig som skriver på engelska där formuleringarna är svårare att få till. Det hjälper mig också att explicit-göra min tankar till förståeliga ord och meningar.

Nu frågar ni er säkert: Varför skriver du inte om din forskning? Svaret på den frågan har jag inte men jag kanske kommer dit. Jag tror dock att det handlar om att jag är mitt i det. det är så nära att jag inte har distans till den texten.

Jag lovar att göra ett försök så småningom. Tills dess får ni hålla tillgodo med mina meta tankar om akademiskt bloggande.