Så idag kom mailet från Fredrik Wass om att snart är blogg100-utmaningen över. Det kommer att bli tomt. Blogg100 gav mig en anledning att skiva ännu ett inlägg eftersom bloggen startades på grund av denna utmaning. Det har varit svårt att skriva varje dag. Jag inser kanske att andemeningen i min blogg på något sätt tagits över av en viss stress att producera. Denna stress går ju stick i stäv med Jourhavande Sociologandan som jag försöker förmedla i denna blogg samtidigt så är denna utmaning ett sätt att genomföra något på lång sikt. Det är svårt att i dagens snabba mediaklimat ge sig tid att skriva något lite längre, något med genomtänkt och analytiskt. Det har ju visat sig problematiskt nu senast i och med Bostonbombningen och detta debatterades även i kvällens aktuellt.

Det var kanske detta uppropet egentligen handlade om . Det var ett upprop framförallt för kvalitet men inte nödvändigtvis mot kvantitet. Det är kanske denna balansen som är den svåra i det mesta vi gör. Att skriva leder till att man blir bättre skribent. Så tror jag att det är. Allt går att läsa sig. Det är bara att nöta.

Jag ser fram emot Blogg100- målgången den 13 maj och inser att jag lärt mig mycket. Att skriva är för mig att tänka. Min handledare sa senaste i fredags att jag analyserar medan jag skriver och jag tror hon har rätt. Jag har svårt att analysera utan att skriva. Kanske är det därför som min och Anders podcastsatsning Identitet har tagit så mycket tankeverksamhet på bekostnad av bloggen. Jag har svårt att snabba analysera. Det kanske är en bieffekt av akademin eller så är det inte en bieffekt utan ett tyst kamp mot ett allt snabbare medieklimat.

Tack Blogg100