På uppmaning från en annan klok doktorandbloggare The Thesis Wisperer kommer jag nu att använda min blogg för att skriva om saker som jag skulle velat veta när jag började doktorera. Då jag nu har dryga året kvar så kommer det främst att bloggas om hur det är att vara doktorand för att på så vis visa andra att de inte är ensamma i att tvivla på projektets relevans, ha skrivångest, inte veta hur man ska bete sig och vad man ska göra efter man är klar.

Bloggen jag är inspirerad av är The Thesis Wisperer. Bloggen beskriver doktorandlivets vedermödor och ett speciellt bra inlägg är The Valley of Shit. I inlägget beskriver han Bajsdalen (bra översättning va’?) som en plats där många doktorander hamnar när man tappar perspektiven och självförtroende och därmed tron på sig själv och sitt projekt.

Jag håller med om analysen. Jag har sett det hos alla mina kollegor men jag skulle vilja göra några reflektioner kring denna plats som många befinner sig i i olika stadium av deras doktorandtid.

Jag skulle väl kunna säga att jag besökte denna dal i mitten av min doktorandtid. Jag hade börjat på en sammanläggningsavhandling (något förenklat så är det en avhandlingform där man skriver ett antal artiklar, publicerar dem separat och sedan lägger ihop dessa till en bok). Jag hade gjort en del datainsamling (mycket som jag inte kunde inkludera i avhandlingen) och förstod inte hur jag skulle gå till väga för att få ut mig publicerbara artiklar och framförallt inte vilka tidskrifter jag skulle välja att publicera i. Jag försökte men kom ingen vart. Då gick jag många turer fram och tillbaka i Bajsdalen. Jag tvivlade på att min frågeställning var relevant och om jag överhuvudtaget hade kapacitet att doktorera.

Tack vare fantastiskt stöd från olika håll så kunde jag ta mig ur Bajsdalen och hitta tillbaka till att det jag gjorde hade relevans och att jag inte var så dålig ändå.

Jag säger inte att hitta ur Bajsdalen är något man kan göra själv. Jag tror inte att det finns något sätt att hitta den vägen själv. Att doktorera är att socialiseras in i en värld av tuff konkurrens och där behöver man mentorer som man kan ta rygg på.

På många sätt kan man nog helt undvika Bajsdalen men det kräver vissa förberedelser. Här följer några saker jag önskar jag hade tänkt på innan jag påbörjade mitt avhandlingsprojekt.

1. Hitta nyckel personer: Välj handledare med omsorg ( Om du inte har möjighet att välja så se till at du har någon annan senior inom akademin som du känner förtroende för och som kan hjälpa dig med att öppna vissa luckor och avkoda vissa mönster)

2. Hitta sammanhang: Bry dig om dina kollegor. Att hitta andra doktorander som går igenom samma sak ger dig möjlighet att reflektera och känna dig mindre ensam.Försök också hitta andra akademiska sammanhang utanför din institution så att du kan få möjligheter till att se andra miljöer än där du just hamnat. Det ger perspektiv och det behövs. Andra platser utanför akademin kan också bli ett vattenhål där du kan hämta inspiration och där de frågor du håller på med ses med mer pragmatiska ögon. Det gör att du lättare kan hålla uppe tron på relevansen i ditt projekt.

3. Analysera platsen: Gör så mycket research som du bara kan kring platsen. Googla allt du kan på professorer och deras intressent. Kolla också vilka andra forskarmiljöer som institutionen har kopplngar till. Om ifall du redan vet vad ditt avhandlingsämne är när du börjar så kan det underlätta om du kollar upp vilka tidskrifter som du skulle vilja publicera i så att du inte behöver göra allt sådant när du börjar.

4. Tänk på att det inte bara är att skriva en avhandling utan att det handlar om att socialiseras in i en profession och att det är många andra färdigheter som du kommer att ha nytta av än de strikt akademiska så som analytisk förmåga och teoretiska kunskaper i ditt ämne. Kolla gärna med institutionen om de ger kurser även i dessa färdigheter och ifall de inte gör det se till att ta del av böcker kring sådant vid sidan av.

Här är några lästips som hjälpt mig ta mig ut ur Bajsdalen. Det är självhjälpsböcker och bör läsas med ett kritiskt öga men det ger perspektiv på en tillvaro och det är bra:

How to get you PhD av Estelle Phillips  och  Derek.S. Pugh är en bok som på ett pragmatiskt sätt visar på de flaskhalsar som man som PhD står inför.

Finish you Dissertation ones and for all: How to Overcome Psychological Barriers, Get Results, and Move on with Your Life av Alison B. Miller är en bok som är bra lite senare in i processen då du kanske börjat skriva och behöver en spark i baken för att inte fastna i Bajsdalen eller någon annan dal.

Writing Your Dissertation in Fifteen Minutes a Day: A Guide to Starting, Revising, and Finishing Your Doctoral Thesis av Joan Bolker är också en fantastisk bok som avdramatiserar skrivandet.

Jag vill med detta inlägg inte säga att alla hamnar i Bajsdalen men det finns alltid en risk som man kan påverka. Jag älskar att doktorera och hoppas fler tar den vägen.