Jag har blivit ombedd av min bror att skriva texter om svensk politik och de underliggande antaganden som kommer med vissa förlag . Vi pratar ofta politik men mindre sällan pratar vi om tankarna bakom. Vi pratar mycket om de förslag som partierna lägger men inte så mycket om de underliggande antagandena som ligger bakom förslagen. Det första inlägget handlar om att rösta efter sin egen börs.

Så vad är då det underliggande antagandet som gör att det blir problem med att rösta efter sin egen börs?

Många skulle ju hävda att så länge skattesänkningar gynnar låg- och medelinkomsttagare då är det bara bra. Problemet som jag ser det är att man riskerar att bli för kortsiktig. Vad som också är problemet är att det leder till att staten mer och mer kan och kommer att lägga ansvaret på individer och familjen. Om vi får mer kvar av vår inkomst så kan vi inte heller på samma sätt kräva av staten att alla kommunala förskolor och skolor ska vara lika bra. Vi tvingas då in i en valfrihet som jag inte är säker på att vi vill ha. Detsamma gäller såklart vård och omsorg. Således som vi röstar efter att får mer kvar i börsen så leder det i slutändan att vi lägger mer och mer ansvar på individen och familjen att ta ‘rätt’ beslut. Detta kan man ju tycka är bra när man kommer från en privilegierad familj. Det kanske inte är så svårt att byta dagis, sjukhus eller äldreboende om man har möjligheten att utvärdera de olika alternativen men jag tror ändå att de flest av oss vill att det inte ska spela någon roll. Det är därför vi betalar skatt. Det är en solidarisk handling som gör att oavsett om jag tycker mig kunna göra aktiva val så antar jag att det finns de som inte kan det. det handlar om att den skola som ligger närmast hem skall vara lika bra som den som ligger längre bort. Det underliggande antagandet när det gäller skattesänkningar är tron på att individen vet vad den borde lägga sina pengar på. Borde veta att de ska spara till eventuella sjukdomar i framtiden och så vidare. Den bygger också på tanken att om folk får mer kvar i den egna börsen så blir de mer motiverade att jobba. Till viss del är detta sant. Jag tror att det finns en gräns där man känner att man betalar mer än man får tillbaka men jag tror att detta också måste ses utifrån ett helt liv. Många vänner som fått barn säger ju att det är då man inser vad man får tillbaka av skatten. Detsamma gäller när man blir äldre osv. Vi kan alltså inte utgå från den situation vi har som ‘mitt-i-livet-personer’ när det kommer till att betala skatt.