Idag tar DN Ekonomi upp den aldrig så relevanta frågan om omfördelning och ekonomiska klyftor. I artikeln Klyftan ökar som bygger på statistik från Swebank visa man på att klyftorna mellan de som får det bättre och de som inte får det ökar.

Det är väl ingen skräll att vi privilegierade bostadsrättsinnehavare med stadig inkomst har gått vinnande ur den senaste tiden skattelättnader och ränte sänkningar. Problemet är inte att medelklassen får det bättre utan att klyftorna ökar. I Kristian Lundbergs böcker om Yarden som jag skrivit om tidigare gör den nya underklassen synlig. Författaren själv är en del av den, i alla fall innan han skrev böckerna. Det den boken gör är att visa på berättelserna bakom Swedbanks statistik. Det är stafettarbetarna som är den nya underklassen i Lundbergs bok och den består av människor som inte har något annat sätt att försörja sig, som inte vet om de ska jobba nästa månad och ibland nästa dag. Dessutom är denna klass, om man får tro Lundgrens bok också etnifierad. Det är personer med utländsk härkomst som är hans arbetskamrater på Yarden. Genom boke neråt vi höra om hierarkier där vissa oftat tillskrivna och ibland faktiska nationaliteter har högre status än andra.

Att inte kunna planera sina dagar på grund av jakten på pengar för att överleva är inte humant. Det är det aldrig men när klass sammanfaller med föreställningar om invandrarskap, etnicitet så blir det skrämmande på ett annat sätt. Då kan missnöjespartier hitta möjligheter att skylla en misslyckad fördelningspolitik på den invandrade delen av befolkningen eller bara de som tillskrivits invandrarskap.
Det är just därför som Jimmie inte vill prata om klass.