Idag har det då gått 100 dagar sedan jag började blogga. Ikväll bjuder Fredrik Wass till Historiska museet för att fira målgången.

Vad är då tjusningen och dilemmat med att blogga?

Ja det svåraste är ju hur man kommer på något att skriva om. Det kräver nästan att man sätter på sig ett par blogg-glasögon genom vilka man betraktar vardagen. Många gånger har jag känt att man behöver komma på något smart och särskilt som jag har valt det något pretentiösa namnet Jourhavande Sociolog. Jag har i bloggen försökt att förmedla människans litenhet inför strukturer. Att visa på att den ångest vi har inför våra små men högst verkliga problem ofta kan kopplas till större ordningar som vi också till viss del har möjlighet att skylla ifrån sig på. Detta kan gälla såväl sopsortering som att ta ställning till “Ta-debatten-retoriken. Jag ville med denna blogg få människor att se kritisk på de system som vi ingår i och förstå de normer som styr våra beteenden och framförallt vår ångest inför olika saker.

Så här på min 100ande dag så vet jag inte om jag lyckats men jag vet att jag kommer att fortsätta tack vare #blogg100 uppropet.

Vi behöver bloggen för att kunna skriva längre utan att för den delen skriva långt. V behöver ofta mer än 140 tecken för att kunna resonera och visa på komplexiteten i en viss åsikt. Där har bloggen ett tomrum att fylla. Sedan inser man väl också att blogga är den del av ett identitetsbyggande som möjliggör men som också kan bli något man måste stå till svars för. Bloggande är speciellt inom till exempel akademin fortfarande sett på med viss skepticism.  Det antas ta tid från annat. Det anses kanske ibland vara en aning ytligt men det är trots allt vår tids bästa data ifall man vill forska om just identiteter och mänskligt meningsskapande. Bloggen är Story telling och alla vet att den som berättar den bästa berättelsen vinner.

Vi ses på historiska!