Så här några dagar efter #hijabuppropet så måste beskriva några av mina upplevelser av debatten.

Det som blir tydligt är att det alltid kommer att finnas människor som möter en handling med ett påpekande om att du borde gjort så eller så alternativt du får inte göra så för då får handlingen en annan betydelse. Jag ska försöka beskriva vad jag menar och vilka problem med detta.

När jag såg hijabuppropet så gjorde jag följande avvägningar för mig själv: Solidaritet är för mig att visa att man står upp för de som inte har i en lika privilegierad ställning som en själv. Solidaritet handlar inte om att tycka synd om eller att anta att människor själva inte har agens nog att visa motstånd. Det handlar helt enkelt om att erkänna sin privilegierade ställning och vara ödmjuk inför den. OK so far, so good.

Så vad är då som gör min position privilegierad jo, jag kommer från en familj där högre utbildning uppmuntrats. Jag har växt upp med föräldrar som öppnat mina ögon för att världen är komplex snarare än enkel. Jag har fått uppleva livet helt enkelt. Jag är också vit och bor i Stockholms innerstad. Så är det.

Så varför att detta intressant. Jo, för att i eftermälet av att jag lagt upp en bild av mig själv med en hijab (eller snarare en scarf) på huvudet på Twitter och Instagram med referens till hijabuppropet så fick jag extremt många kritiska kommentarer som jag valde att besvara. Det gör jag verkligen inte alltid men denna gång var det viktigt. Just för att det var en genomtänkt handling. Planerad in i minsta detalj. Såklart kan man inte säga det man vill i dessa begränsade forum så jag gör det här.

De kommentarer jag fick hade två tydliga linjer. Den ena handlade om hur exotifierande det var att jag var som vit, medelklass, icke-muslim ‘klädde ut mig till muslim’. Denna kritik är nog det som jag är mest ängslig över och den kom från icke-muslimska, vita personer och ofta från män men även kvinnor. Jag håller ofta med om deras argument. Solidaritetshandlingar riskerar att misstolkas som återupprepade post-koloniala mönster där den vita kroppen alltid har val som inte den icke-vita kroppen har. Därför är den vita privilegierade, kroppen är mer begränsad än andra kroppar i politiska handlingar och ofta med rätta. Men inte i det här fallet skulle jag hävda. Jag håller med om att det ofta blir lite flås-hurtigt  och ibland rasistiskt när medelklasen tar över tolkningsföreträdet men jag tycker inte det var fallet i denna upprop. Flås-hurtigheten tror jag ligger i att många vita, medelklassare inte ägnar sig år självreflektion vilket gör att något som skulle vara en solidarisk handling istället blir förminskande. Jag var t.ex. väldigt noga med att aldrig påstå att jag försökte vara en beslöjad kvinna, jag sa inget om mina upplevelser under dagen just för att jag då riskerar att gå över gränsen som handlar om att man tror att man kan ‘leva en annans liv’. Det kan jag inte. Man kan bara visa sitt stöd för att personer som väljer (OBS!) ska få ha på sig vilka kläder de vill. Jag tog av mig schalen eftersom jag kan göra det. Det är en maifestation i sig. Jag stödde uppropet och det var det.

Den andra linjen av kritik handlade om att slöjan är ett förtryck som man inte skall stödja. Jag försökte hävda att man inte kan bota förtryck med ett annat förtryck. Slöjan används som ett maktmedel av män för att begränsa kvinnans frihet (den gör den absolut) men detta är inte ett argument för att hävda att man ska förbjuda slöjan. Man ska ha noll tolerans mot tvång men inte slöjan i sig. Denna kritik var svårare att spåra d.v.s. det fanns inget namn på avsändaren och det var svårt att förstå om det var personer som upplevt förtycker eller om det var anti-muslimska krafter. I vilket fall som helt så var jag tydlig med att jag manifesterade just för att jag kan välja att bära hijab eller ha en schal på huvudet och det är just det som är grejen. Man ska få välja. Ingen, oavsett bakgrund skall få säga till en kvinna vad hon ska ha på sig eller inte. Man får definitiv inte slå någon på grund av det hon har på sig. Hijabuppropet var därför inte en manifestation för hijab utan för varje kvinnas rätt att bära var de vill utan att bli förryckta eller slagna. Så måste det vara bara.

Till er som missat debatten så vill jag tips om att googla på #hijabuppropet och ta del av det i efterhand. Det sätter många saker på sin spets och jag tycker det är viktigt att vi som definieras som vit, medelklass ibland släpper våra surdegar och one-speed cyklar och tar ställning även fast vi riskerar att få kritik för att vara flås-hurtiga. Det är skit man får ta. Så min uppmaning är att checka in degen på närmaste hotell och ut och ta ställning.
det finns några referenser i mitt förra blogginlägg “Om att trycka på skicka”.