Jag önskar att jag i detta inlägg skulle kunna redogöra för Slavoj Žižeks tankar och idéer. Det går inte. Jag kan inte. Eller, jag vet faktiskt inte ens om det är fysiskt eller psykiskt möjligt att kondensera ner denna mans idéer till ett blogginlägg. Han är en vad man kan kalla en legend. En kulturteorins Elvis har någon sagt. Han har en tidskrift (International Journal of International Journal of Žižek Studies) uppkallad efter sig och dedikerad till att försöka applicera, förklara och problematisera hans teorier om samhället.

Igår var Slavoj Z på tankeverket på Södra teatern och där var fullt med människor som ville höra och se denna legend. Han hoppade en hel del mellan olika ämnen men här är några personliga highlights:

Han pratade om sin fascination av Malcolm X och hur han avskyr rasism men också den beskäftiga antirasismen bland övre medelklassen som aldrig behöver uppleva motsättningarna som kan finnas bland arbetarklassen.

Han pratade även om hur man måste förstå att det i kölvattnet av varje systemförändring också, förutom det hemska som kommer med krig, koloniavisering och maktutövning, också kan uppstå ett sorts rum där nya sätt att agera också finns.

Han pratade att det enda möjliga politiska system är ett som innebär mer kontroll av banker och andra kapitalistiska instanser. Han ifrågasatte myten om att Stalinism var för totalitär genom att hävda att problemet snarare låg i för lite struktur än för mycket när det gällde Stalin.

Han pratade också om att vi alla är entreprenörer av självet (kanske som ett symptom på systemet) och att vi ständigt försöker marknadsför oss på olika sätt. Där kan man ju bara konstatera att när det gäller marknadsföring så är Slavoj Žižeks en riktig stjärna.

Hans sätt att använda exempel från olika platser och kontexter är underhållande men det är inte ofta de fungerar för att förklara den tes han har. Ett sådant exempel är när han skall prata om makt, motstånd och antagonism. Då förväntar man sig av en marxist som man väl ändå får säga att han är att han helt skall undvika att prata om t.ex. etnicitet eller ras och istället fokusera på strukturella och materiella olikheter.
Just som man tror att man vet vad han ska säga så gör han just det som man inte förväntar sig. Då tar han exemplet från en by i där det finns en konflikt mellan en grupp Romer och lokalbefolkningen. Han försöker då säga att det är för att de har blivit tillskrivna ‘Romerskap’ som det kommer att handla om etnicitet och inte klass. Det han gör i den stunden är att problematisera kring att ett problem kan kläs i etnisk skrud för utan att det för den delen inte ligger andra strukturella orsaker bakom.

Tack Slavoj Žižeks för att du fick mig att känna upprymdhet över att världen bara bli mer och mer komplex och allt det vi trott oss veta om den måste ständigt tänkas om för att den kunskapen förändras. Detta innebär att samhällsvetenskapen alltid behövs och att vi som samhällsvetare aldrig blir klara.

Tack tankeverket!

Här är en av mina personliga favoriter där Slavoj Žižeks pratar om sex och kärlek med Babels reporter: