Tillbaka från Roland Paulsens opponering där han försvarade sin avhandling Empty Work har jag fullt med reflektioner om såväl form som innehåll i en välskriven avhandling men och om akademins from och innehåll. Opponent var Mats Alvesson som skrivit om bl a. funktionell dumhet som jag skrivit om innan. Disputation var egentligen ett samtal om arbete

Rolands studie handlar om den tid vi spenderar på jobbet utan att jobba. Han kallar detta Empty Work och det kan handla om att skriva på sin blogg (vilket undertecknad gör i detta nu), köpa teaterbiljetter eller twittra. Definitionen av arbete diskuterades under oponeringen där viss kritik riktades mot att avhandlingen egentligen använder samma definition av arbete som den är ute efter att problematisera. En annan aspekt som kom upp var om detta är generaliserabart till alla typer av arbeten. Kan det vara så att det är lättare att ägna sig åt ‘maskning’ i vissa brancher än andra? Svaret på det var ja men fokus i studien var att visa på hur människor gör detta oberoende av kontexten.

Detta får en ju att tänka på vad man själv gör större delen av sin ‘arbetstid’ och jag tror att jag har en annan definition av vad arbete är. Mina arbetsuppgifter som doktorand är att läsa kurser, undervisa 20% och skriva en avhandling på avsatt tid. De första två delarna av dessa uppgifter är mätbara och därför också inte lika lätta att ‘maska’ för att använda Rolands terminologi men den sista punkten är svårare att mäta. Vissa delar av avhandlingen så som datainsamling och antal skrivna sidor är såklar mätbara aspekter men mycket handlar om att formulera sina tankar inom ett visst konceptuellt ramverk. Jag skulle vilja hävda att man idag behöver mer tid för Empty Work. I allafall som blivande Sociolog. Att skriva en blogg om en disputation är en del av mitt jobb eller det är i allafall något som jag ser som ett jobb. Inte bara för att jag vill att fler människor ska ta del av foskning men också rent egoistiskt för att jag tror att vi som samhällsvetare inte kan stå utanför det sociala. Vi måste vara en del av den om vi vill kunna ha en arena att agera på längre fram. Jag jobbar när och där jag kan jobba men det är viktigt att framhålla att detta är ett privilegium som inte alla har. Att blogga på arbetstid är för mig att jobba men och jag har alltid tänkt att det är för att jag är priviligerad. Roland har dock sett att denna ‘arbetsflykt’ sker i mångt fler brancher än vi kanske trott och det är en viktig observation.

Att jag skriver ett inlägg med utgångspunkt från opponeringen säger också något om hur bra och inspirerande den var.

Därmed vill jag tack akademin för denna dag full av Empty Work.